Det handlar om känsla

Förra veckan var jag ute med en barndomsvän och dansade. Vi körde “return to our 20:s”, komplett med 90-tals musik och disco. Hur kul som helst!

Karin bor egentligen utanför London, och hade hyrt en lägenhet ett par dagar. Jag hade med kameran. Hur tar man bilder i en lägenhet?

  1. Använd det ljus som finns (taklampor och skrivbordslampor)

  2. Använd en vägg som bakgrund (en mörkblå fondvägg i detta fallet)

  3. Gå nära, för att inte få med allt stök i bakgrunden

  4. Vrid upp ISO till väldigt mycket, eftersom det är mörkt inomhus på kvällen

  5. Svartvitt räddar den superkonstiga vitbalansen som lätt blir i blandat lampljus (eller lek med färgtoner tills det ser bra ut)

Blir kvalitén fantastisk? Nej. Det är inte jämförbart med detaljerna jag får fram i studion. Men, ibland så gör det ingenting - ibland kan det faktiskt höja känslan i bilden!

Jag har alltid tyckt att Karin är en av de vackraste, starkaste, friaste, och stundtals vildaste jag känner. Dessa bilderna visar just den kvinnan, som jag känner ganska väl efter snart 30 års vänskap, så som jag ser henne. Fierce. Inifrån och ut.

Fine Art - bilder med en djupare betydelse

Ibland får jag jobba med projekt som sätter sig lite extra i hjärtat.

Marie hade en idé på en bild med sin underbara Ziggie, och skickade mig en skiss. Jag såg genast hur jag ville göra bilden och vilka känslor jag ville fånga. Samhörighet. Tillit. Ovillkorlig kärlek. Stolthet. Styrka.

Vi hade en rolig studiosession med mycket godis för att övertyga Ziggie om att han visst kunde sätta sina stora, snälla tassar på mattes bara rygg - han verkade mycket medveten om sin tyngd och sina klor. Sådan är han. En omtänksam och klok hund. Till slut insåg han att det faktiskt var hans tänkta position, och då stod han så stilla som han bara kunde med värdig blick. Lite allvar, man skojar inte bort när man gör viktiga saker ihop med matte, men mest stolthet.

För att göra det enklare för alla parter skapade vi bilden i två delar - den graciösa posen är en bild - Ziggie på ryggen en annan. Även om det säkerligen hade gått att få till så kan man ju utnyttja tekniken där det går!

Efter ett antal timmar i mitt digitala mörkrum (datorn) är jag otroligt nöjd med resultatet. Tillsammans har vi skapat något alldeles, alldeles extra.